onsdag 27 mars 2013

Ja visst gör det ont

 
Ja visst gör det ont när knoppar brister.
Varför skulle annars våren tveka?
Varför skulle all vår heta längtan  
bindas i det frusna bitterbleka?
Höljet var ju knoppen hela vintern.
Vad är det för nytt, som tär och spränger?
Ja visst gör det ont när knoppar brister,
ont för det som växer
                              och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.
Skälvande av ängslan tungt de hänger,
klamrar sig vid kvisten, sväller, glider  -
tyngden drar dem neråt, hur de klänger.
Svårt att vara oviss, rädd och delad,
svårt att känna djupet dra och kalla,
ändå sitta kvar och bara darra  -
svårt att vilja stanna
                              och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,
Brister som i jubel trädets knoppar.
Då, när ingen rädsla längre håller,
faller i ett glitter kvistens droppar
glömmer att de skrämdes av det nya
glömmer att de ängslades för färden  -
känner en sekund sin största trygghet,
vilar i den tillit
                              som skapar världen. 
                                                                                   Karin Boye 
 
Fotograf: min dotter
 
Ja, i år har verkligen
våren tvekat.
Vi har fått vänta länge 
och den har fortfarande
inte kommit så långt hos oss.
 
Hos en del, som hos min dotter t.ex.,
 tittar några snödroppar fram
där solen värmer,
medan hos andra (som hos mig) 
ligger flera decimeter med snö
kvar på tomten.
 
Idag har det ändå varit ovanligt 
varmt och skönt ute.
Solen har strålat på 
och värmt bort lite mer snö och is.
Åh, jag ber: Snälla sol, 
fortsätt med det!
(Ja, t.o.m. jag längtar efter våren nu.)
 
Och till min glädje såg jag idag
vårens underbara budbärare,
blommande tussilogo,
 i en avsmält dikeskant i vår stad.
Så snart kanske våren är här trots allt.
 
 
Just nu kan vi återigen njuta 
av fullmånens glans
och kanske förundras 
över min lurviga måne.
 
                                                                                                                                              Kram Yvonne
 
Jag är ledsen, men
i detta inlägg lever Blogger sitt eget liv med de stora radavstånd.
 

3 kommentarer:

  1. den dikten är så vacker
    så ni har tussilago nu
    det dröjer nog ett tag till innan de dyker upp här
    ha det så bra
    maggan

    SvaraRadera
  2. Vacker dikt, det där....och så sann....blir gott när våren kommer på riktigt, kanske nu i helgen?
    Glad Påsk till dig.
    Kram

    SvaraRadera
  3. Hoppas du får en riktigt fin påsk. KRAM från Petra.

    SvaraRadera