söndag 14 maj 2017

Trots kylig vår

 
I år kommer vi inte att få några bigarråer.
Det kom ju tyvärr en otrolig kyla
 just när trädet blommade som mest.
Nu är det ju egentligen inte mycket att,
 som liten trädgårdsodlare, klaga över minskad skörd
när större odlare och lantbrukare får stor del
av sina årsskördar skadade av kylan.
 

 
Det som däremot glädjer oss även i år är
att fåglarna har fortsatt att komma till matbordet
och grönfinkarna har t.o.m. tagit med sig sin unge,
den lilla runda bollen i mitten, så rar.

 
Under tiden som jag väntar på
att kunna starta upp odlandet
fick jag en idé från TV-programmet Trädgårdstider
Där gjorde de en stubbodling
och det har jag startat upp i miniformat
i mitt surhål vid dammen.
Spännande att se hur det kommer
att se upp när växtligheten kommiy igång.
 
Ha det gott!
Kram Yvonne

3 kommentarer:

  1. Tack kära du för hälsningen!
    Det är så roligt med fåglarna och fint att ni fick se den lilla grönfinksungen där.
    Missade stubbodlingen i Trädgårdstider men då får jag kanske följa din. Det ser trevligt ut.
    Har du tagit något dopp än? Det har inte jag gjort, vill ha lite varmare väder.
    Ha det fint!
    Kramar Eva

    SvaraRadera
  2. Det gör mig glad när jag kikar in på din blogg och ett nytt inlägg finns där! Tänker på dig ibland och undrar hur du har det. Nu fick jag ju höra om ditt datastrul och det lugnade mig.
    Vilket gulligt fall vattnet har på rabarberbladen där i dammen. Stubbodlingen såg jag med i tv. Fräckt och du har ju hittat en perfekt pLars för den.
    Sköt om dig och stor kram till dig min bloggvän från Petra

    SvaraRadera
  3. Man får vara glad för det lilla, säger man ju. Och i ditt fall får du kanske vara glad över att bara blommorna gått åt i kylan!
    Här har det dött en hel del buskar samt några hela träd. Fast det är nog mest kombinationen av kyla, sol, blåst och torka som är orsaken.
    När det gäller borrelian så har ju vi hund med fästingshalsband som fästingarna vandrar ifrån till oss. Så visst har jag haft en på mig - men utan att märka den. Tror att den suttit i ringen på ankeln (det är störst), där märker man det inte lika bra. Nu brukar det vara min gubbe dom gillar (har själv bara haft en enda sen vi flyttade hit) men i år är det extremt många så då gick dom tydligen på mig också!
    KRAM
    Susie

    SvaraRadera